sartfalk

Jag är jävligt mörkrädd!
Klarar typ inte av att gå genom mörka skogar eller gå i en mörk källare ush och fy!

Är också livrädd för vatten men det har sina anledningar.. höll på att drunka när jag
var 5 år gammal i ett badhus.. det handlade om sekunder, men jag blev räddad av en
man som såg att jag hamnade under vattnet. Jag är livrädd för hav, sjöar och badhus.
Klarar av att simma osv. Men när folk börjar knuffas och skoja med varandra så blir jag
livrädd! Helt sjukt..

Jag är jätterädd för döden. Varje gång jag tänker på döden så tänker jag att det är så sjukt att
vi inte får leva och dö samtidigt som våra föräldrar och våra mor och farföräldrar.
Det är helt sinnessjukt att dom skall dö före oss och jag vill inte riktigt respektera det.
Är rädd för hur det kommer vara den dagen mamma försvinner. Och är rädd för den dagen jag dör,
vad som händer och hur det kommer kännas, vart jag hamnar. HUR jag kommer dö och NÄR osv..

Är extremt rädd för ormar också.. räcker att jag ser en snok i skogen så springer jag som en stucken gris
och skriker mig hes.. Liv rädd verkligen!! Minns en gång för några år sedan när jag och sara var påväg till sillvik för att bada.. så såg vi en halv orm som kröp längs med bilvägen där vi gick. Det var svansen vi såg som rörde
sig och levde. HAR NOG aldrig sprungit så fort i hela mitt liv. Var så rädd att jag höll på att pissa ner mig...


Jag & min underbara mamma. Visst är vi lika?