sartfalk

Min födelsedag blev en katastrof.
Jag gillade den inte överhuvudtaget.
Det enda jag gillade var sättet min pojkvän behandlade mig. (Dvs som en prinsessa hela dagen)

Min släkt bor i så många olika delar av detta landet så jag inte kunde ha släktkalas vilket jag hade velat.
Jag har inte träffat min mormor sen 2008 och inte träffat min bror sen i mars. Alltså 7 månder sen.
Min morbror och mina kusiner har jag inte heller träffat på ca 2,5 år.

Det kan jag ändå överleva. Jag är van. Ingen behöver tycka synd om mig.

Men jag tycker ändå att när en VÄN fyller år så ringer man.
Nu vet jag verkligen vilka som är ens RIKTIGA vänner.
Jag tycker inte att det räcker med att skicka iväg ett sms. Det gör man till mer ytliga vänner som inte är så nära.
Det är OKEJ. Dom enda jag fick samtal från igår var min mamma, mormor, brorsan och Johanna Holm. Och hon skulle jag ändå träffa på kvällen.

Dom andra grattade mig på facebook och sms. Känns så jävla pissigt bara.
Jag förstår att mina två bästa vänner Linn och Emelie inte ringde för dom är på andra sidan jorden.
Men dom tog sig ändå tid och satte sig vid datan fast dom egentligen inte kunde och skrev till mig.

Blir skit besviken. Och kände mig inte uppvaktad överhuvudtaget.
Sen när folket väl kom hem till mig igår så var dom inte tacksamma.
Vissa bläade åt maten och drickan. Vissa frågade vad fan det var som låg på tallriken.
Sen satt resten helt knäpptysta och sa inte ett ord. In med nästa mat rätt..in med nästa. TYSTNAD.

Äh fyfan. Sen var ingen taggad på att gå ut, så vi gick från 11 stycken till 5 st som inte ens visste vart vi skulle ta vägen. Det var kallt och det var tråkigt och jag har mens och damp.

Det enda bra med kvällen var när vi fyllekäkade hos Angie. HON fick mig att skratta och le.
Och hon lovade mig att hon och jag skulle ta en runda på stan nästa gång hon är barnledig så ska jag få fira mig själv ordentligt. <3

Nu ska jag hem till henne på kaffeoch tjöt.
Här blir jag bara på dåligt humör.

Hej.