sartfalk

man lever bara en gång

Inom sveriges gränser

Nu sitter jag på bussen och är ute ur Norge och innanför Sveriges gränser igen.
Fortfarande en och en halv timme kvar tills jag är framme.
Massa vackert vinterlandskap utanför fönstret som är fint att titta på.
Ush jag vill verkligen inte hem..

Jag förstår inte meningen med att åka hem egentligen.
Folk säger åh vad vi kommer sakna dig å vi måste ses när du kommer hem bla bla. BULLSHIT.
Få se nu då när jag kommer hem hur många som hör av sig? Ingen.
Herregud vad jag vill stanna i Oslo med Åmål.
Får ont i magen av att se att jag närmar mig Göteborg.
Skit stad, tråkiga stad.

Jobba i kungsbacka, sitta på den tråkiga jäkla pendeln och gå samma gamla långa väg till jobbet.
Springa till bussen när jag ska hem och kanske precis hinna med den,
komma hem till ett mörkt tråkigt hus där stämningen alltid är på noll.
Sova, vakna, äta (om ens det), tv tv inget liv. BLÄ

Har kommit fram till vad mitt drömjobb är, vad jag verkligen göra med mitt liv.
Jag vill bli RESELEDARE. Har bestämt mig nu, hade trivts som FAN med det jobbet.
Får se hur nära jag kommer det målet.

Sitter med mobilen i handen och väntar på samtal från Montebello.
Vill bara höra: DU HAR FÅTT JOBBET!

Whaaaa ring nu då???


(såhär ser bussbiljetterna ut i Oslo, söta va?)

Och varför skulle vi inte sakna dig om vi nu har sagt det? Och bara för att jag inte kan flyga på dig så fort du kommer hem betyder ju inte att jag inte vill träffas eller så.



Menmen.

Vad du än säger så har jag saknat dig ändå. Punktslut